Big data - en oumbärlig resurs? Den konkurrensrättsliga principen om nödvändiga nyttigheter och Digital Markets Act i relation till big data i den digitala sektorn

The digital sector of the EU's single market is playing an increasingly significant role in the economy, and a new type of resource that is becoming more important within it is known as big data. Companies providing core platform services are often in control of big data, which in turn can be an indispensable input resource for other companies operating in the digital sector. A company's refusal to make big data available may, under certain circumstances, be against the law, either in light of EU competition law, in the form of Article 102 TFEU on abuse of a dominant position and the essential facilities doctrine, or the newly introduced Digital Markets Act. The Digital Markets Act imposes an obligation on companies that meet certain concrete and quantitative thresholds, and are thus designated as gatekeepers, to make big data available to their business users and relevant third parties, which in some cases may be the gatekeeper's competitors. The essential facilities doctrine revolves around four requirements for the assessment of abuse of dominance by refusal: the indispensability of the requested resource, the impact of the refusal on competition in the derivative market, the impact of the refusal on the possibility of introducing a new product, and special circumstances such as the absence of an objectively acceptable reason for the dominant party's refusal. This paper examines the meaning of the essential facilities doctrine in relation to refusals to make big data available and the meaning of the Digital Markets Act in relation to obligations to make big data available.

Den digitala sektorn av EU:s inre marknad har en allt mer betydande roll i ekonomin, och en ny typ av resurs som spelar en allt större roll i det är big data. Ett fåtal företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster befinner sig ofta i kontroll av big data, som i sin tur kan utgöra en oumbärlig ingångsresurs för andra företag verksamma inom den digitala sektorn. Ett företags vägran att tillgängliggöra big data kan under vissa förutsättningar strida mot den gällande rätten, antingen mot bakgrund av EU:s konkurrensrätt i form av art 102 FEUF om missbruk av dominerande ställning och principen om nödvändiga nyttigheter, eller den nyintroducerade Digital Markets Act. Digital Markets Act ålägger de företag som uppnår vissa konkreta och kvantitativa trösklar, och som därmed designeras som grindvakter, en skyldighet att tillgängliggöra big data för sina företagsanvändare och relevanta tredje parter, som i vissa fall kan vara grindvaktens konkurrenter. Principen om nödvändiga nyttigheter kretsar kring fyra kriterier för bedömning av missbruk av dominerande ställning genom vägran: den efterfrågade resursens oumbärlighet, vägrans verkningar på konkurrensen på den härledda marknaden, vägrans påverkan på möjligheter till introduktion av en ny produkt, samt särskilda omständigheter som avsaknad av ett objektivt godtagbart skäl bakom dominantens vägran. Uppsatsen undersöker innebörden av principen av nödvändiga nyttigheter i relation till vägran av tillgängliggörande av big data samt innebörden av Digital Markets Act i relation till skyldigheter att tillgängliggöra big data.